2014-06-15
21:26:15
Sommaren är här!
Vad gör man på en solig vindstilla söndag? Man åker ut på sjön med sin kära sambo och njuter av solskenet och doften av gräs. Vi lastade båten och tog med oss lilla köket för att koka upp lite pasta carbonara halvvägs genom fisket.
Jag valde en stor ljusgrön (lite glittrig) jigg för den kändes bra sist vi var ute - och vilken tur den gav mig! Jag fick upp fem gäddor och tappade tre, ingen åt det mäktigare hållet, men fortfarande lite sköna fajter som fick upp humöret. Tillslut gick jiggen sönder så mycket att den inte gick att använda mer och då fick Markus lite skadeglädje. Jag trixade på en ny jigg och fick upp den sista gäddan för mig den dagen som också var den största!
Den var en riktig vilde i håven, det tog fem minuter av att bara vänta ut den tills Markus kunde kroka av den! Sedan tog det ett tag för den att komma igång, men tillslut simmade den tillbaka.
Det var en riktigt skön dag, och kommande vecka ska vara lika soligt då med. Fler dagar ute på sjön är inskrivna i kalendern - och med det kommer en glad tjej!
Lev lugnt
/Lo
2014-05-11
18:26:01
Stor nätfångst!!
Lite spontant bestämde jag mig för att ta tåget upp till Värmland och mina kära farföräldrar. De bor så mysigt i skogen med en stor fin tomt ner till vattnet med bryggan och den lilla båten, så det var skönt att koppla av där ett par dagar. Sjön de bor vid har väldigt fint vatten, väldigt klart och med sandbotten, där det är väldigt lätt att få gös bland annat. Farfar hade lagt nät dagen innan jag kom dit, så vi bestämde att ta upp det tillsammans tidigt nästa dag! Farmor hoppades på mycket gös för att få något färst till middagen.
Sagt och gjort så gick farfar och jag upp, åt lite frukost och promenerade ner till bryggan med ena hunden hack i häl. Vattnet låg så blankt, det var helt vindstilla och fina dismoln på himelen. Lite magiskt på ett sätt, och väldigt fridfullt. Vi gled ut med elmotorn och bröt den stilla vattenytan, och började hiva upp nätet. Vi fick upp en liten lake, och medan farfar satt och trasslade ut den för att släppa tillbaka den så blev nätet tyngre och tyngre, tills en gigantisk fena började synas tre meter bort.
Syns den?Jag fortsatte hiva upp nätet och fenan kom närmre, och närmre och närmre, och ju närmre den kom desto mer insåg både jag och farfar att "Oj, den var stor.. nämen, oj, men... fast OJ, den var stor, men... VA?", och tillslut fick vi upp en stor (och väldigt intrasslad) gädda i båten!!
Inga gösar hade vi fått, men två mörtar, en sik och cirka tio abborrar i bra storlek drog vi upp, och någon av dessa hade antagligen gäddan siktat in sig på för att sluka. Stackaren var väldigt intrasslad i nätet och för att bespara honom lidande tid och våra egna fingrar, så blev det tillslut så att min mamma fick ta hand om den för matlagning. Det kändes lite bättre i sportfiske-hjärtat då, när det inte blev en så stor förgäves-känsla!
Hunden undrade "Vad tusan?" och mamma konstaterade att det bli mycket mat av den, när jag kom iland med denna i famn... första, dock garanterat den sista, gädda jag rensar inför matlagning! Hur det smakar får jag väl återkomma med (om jag vågar smaka).
Lev lugnt
/Lo
2014-02-02
23:13:36
Första ismetet!
Så kom premiären för 2014 - en relativt vindstilla lördag i februari. Isen var klar men snötäckt, och vissa blöta partier närmre land varskodde om att det fortfarande kunde vara farligt att gå runt om man inte var försiktig. Markus påminde mig någon gång att jag skulle vara beredd att slänga mig på mage om det knakade för mycket.
Trots svaga is-partier så var jag glad och exalterad över att äntligen vara ute isen igen. Efter mycket längtan under ett isfritt december så var det verkligen på tiden - bättre sent än aldrig! Solen var inte ute, men molnen låg i ett jämnt tjockt lager över himlen och det gav en ganska varm luft, istället för isande vindar som kyler ner näsan så den trillar av... en behaglig dag helt enkelt!
Vi var fullpackade på vägen ut! Kabanoss-korv med bröd och ketchup var nedpackat, samt den obligatoriska kameran, beredd på pompa och ståt. Däremot blev det inte så mycket pompa och ståt denna dag, för vi fick ingen fisk. Två fäll med små hugg, varav en gädda som Markus såg genom blankisen, men ingen gädda kom upp ovanför isen.
Ingen fisk denna premiär, men lika mysigt att vara ute i friska kylan med en sprakande liten eld och få somna till lite med rök i ögonen. Dagen efter så visade tempen i bilen på att det börjar bli varmare (3+ på eftermiddagen för att vara exakt) så jag hoppas på att det inte går för fort så att vi hinner få upp en ismete-gädda så snart som möjligt.
Veden gick åt, men vi var fortfarande fullpackade på vägen tillbaka också!
Nästa gång hoppas jag på mer fisk, och lika fint väder.
Lev lugnt!
/Lo
/Lo
2014-01-25
10:20:12
I väntan på årets ismete...
Minusgraderna har smygit sig på och äntligen börjar isarna lägga sig på alla små sjöar runt omkring. Häromdagen var Markus ute med en kompis på favoritvattnet för att se hur tjockt det hade blivit - lite knak här och där med en 2-centimetersskorpa, men lite glädje ändå att det har gått så fort framåt sedan det blev kallt!
Jag som inte har ismetat lika länge som min veteran till man, hade förväntat mig att trumma med fingrarna på borddet fram till slutet av februari. Nej nej har Markus viftat med handen, vi ska vara ute redan nästa helg! Så, i väntan på nästa helg, vill jag bjuda på förra årets största.
8,2 kilo drog jag upp en solig söndag, dessutom med svärfar och svåger med familj som publik! Det firades med mer grillad korv (och en ostchorizo som svågern genast spottade ut).
Efteråt var jag glad, slemmig, och lite upprymd över min första ordentligt rejäla ismetegädda. Nu när det är dags snart igen så blir jag ju nyfiken på hur snittet kommer vara i år och framför allt: kommer jag bräcka förra året?
Lev lugnt
/Lo
2014-01-13
22:06:00
Mina första laxar!
Lördagen innan snön äntligen kom till Jönköping, så åkte jag och Markus norrut för att ge oss på laxarna en sista gång. Efter de två tidigare gångerna vi varit uppe med tuppen och sett alla runt omkring oss förutom vi själva få lax, så var suget nästan obeskrivligt stort övera att få upp en egen - speciellt för mig som inväntade mitt livs första!
Vi delade på oss den första timmen och jag använde mig av skeddrag och började med att kasta. De senaste små historierna vi hade hört var väldigt positiva till just kastande, så jag hade stora förhoppningar på min lilla blå plastfisk (som dessutom är döpt till Vicke...). Markus körde med fluga och kastdobb.
Mina försök var tappra men ack så ofruktsamma. Efter ett tag tittade jag bort mot Markus håll som gav mig en försiktig vinkning. Jag vinkade tillbaka och han började vifta av sig armen för att få mig att springa bort där han stod Lax! LAX! Äntligen får någon av oss FISK!! Hoppet återtas efter en fin håvning av dagens första... och det kliar som tusan i mina fingrar nu!
Det lilla dagslägret flyttade vi helt och hållet till platsen där Markus fick dagens fångst och vi stannade där resterande timmarna. Jag gav mig på några fler sorgliga kastförsök med Vicke, men tillslut blev jag less på hans prestation och jag bestämde mig för att fluga nog var det bättre draget idag. Så efter några test med Markus spö så riggar han upp mitt rosa med en egen kastdobb och jag väljer den glittrigaste flugan (för uppenbart?).
Helvete i havet vad äventyret börjar sen... Jag vill noga poängtera att här står en tjej och ska fiska efter lax med en fluga och kastdobb på 50gram, med ett spö som har max kastvikt på 30gram, som aldrig använt dobb förut, än mindre hört ordet kastdobb eller fattat vad det är. Jag hade ingen ANING om hur detta skulle gå till, och det blev av någon anledning svårare med mitt lilla spö än med Markus spö på trettioåtta meter...
Och jag fastnar, och jag trasslar, det virar sig, det kastas snett, bakåt, för långt, för grunt... Det är inte min kastdobb som är felet, det är bara resten av naturen som är i vägen för mig helt enkelt. Jag stretar, börjar flåsa, jag svär, jag bönar och jag håller tyst. Kämpar, sliter och försöker gång på gång på gång. Markus ordnar lite pasta carbonara i stormköket och ber mig komma för en paus; "De kanske är lite ivägskrämda just nu ändå"... ja det hade han säkerligen rätt i...
Jag åt lite frusterat, men hade inte gett upp. Efter att vi värmt fingrarna och Markus hade lärt mig lite mer teknik med doppen så lossnade det faktiskt. Flugan hamnade där jag ville, trasslet kom inte tillbaka, och bäst av allt så var det inte slump utan det blev lika bra vid varje kast!
Åh jag kände det på mig... snart så jävlar. Min fisk-repertoar ska banne mig bli större.
Ett dovt hugg och en underbar hackig drillning i det rosa spöt, krånglig vevning för att händerna var en aning för kalla, men småskakig i knäna och pirrig i magen - och jag fick upp mitt livs första lax! Jag har nog aldrig utstött sådana glädjerop som jag gjorde när den kom upp. Det var någonting helt annat än till exempel gädda! En helt annan fight, och en helt annan typ av vacker fisk. Lite mer magiskt helt enkelt. Äntligen, äntligen, äntligen fick jag min lax. Fina 2,63 kilo och 64 centimeter. (Ser ni ärret på magen? Svårt att bestämma om det är ett bett eller någon annan typ av skada!)
Nu kunde jag åka hem med ett leende!... men det tyckte inte Vättern...
Jag hade fått in knycket med kastdobbet och jag fick in de perfekta kasten på löpande band. Några fenor kunde synas ibland på ytan när laxarna var uppe och slog lite, så jag visste vart jag skulle sikta och lägga flugan. Det tog inte lång tid innan jag skrek ännu högre efter Markus som halkade fram med håven och var lika förvånad som jag! Det var en fin fisk, det syntes på böjen och på kraften i motkämpet. Det var en sjukt skön känsla i händerna och jag ville inte att det skulle sluta för snabbt - men jag måste ju se vad jag tagit upp!
Den kändes minst lika stor, men ärligt talat inte större faktiskt - men vi studsade av glädje när Markus hade landat den och vi fick se att den faktiskt var större. Inte bara hade jag fått min första lax idag, jag hade dessutom bättrat på mitt PB bara några kast efteråt: en vacker varelse på 3,55 kilo och 70 centimeter! Vad tusan hände? När hade jag någonsin sådan tur? I något alls? Och speciellt på en typ av fiske som jag aldrig testat förut?!
(Var det mössan, stickad av svärmor till julen, eller var det tröjan under jackan, stickad av mamma till julen?... är det helt enkelt stickade julklappar av en kvinna på något sätt släkt med en själv?! Har någon annan erfarenhet av detta fenomen så hör av dig).
Jag ville INTE släppa tillbaka denna felfria skönhet, men vi hade redan tagit upp en lax för framtida middag, och en till behövde vi gott inte. Den fick simma tillbaka för att växa till sig så att jag kan fånga den dubbelt så stor nästa gång det är dags.
Avslutningsvis... oavsett om det var den stickade mössan, belöning för mitt dobb-trassel, elle helt enkelt bara den rätta dagen för mig, så var det garanterat bara en munsbit för min del vad gällande laxfiske. En helt annan, snudd på magisk upplevelse och detta har defenitivt triggat igång ett nytt beroende.
Lev lugnt!
/Lo
2014-01-06
17:57:26
Skärpning i naturen!
Vi besökte klipporna vid Vättern idag igen för att ta vara på en röd måndag. Vattnet var mycket lugnare, men det börjar kännas i luften att minusgraderna snart smyger sig på. Jag hade dessutom glömt min halsduk, så jag tiggde Markus mjukisbyxor att vira runt halsen (vilket blev väldigt fluffigt och behagligt)...
När vi kom ner till klippan och började rigga spöna, så virade Markus ihop överbliven nylontråd och plockade även med lite annan tråd som låg bredvid. Jag blev helt paff och började plocka ihop en hel del överbliven lina som andra lämnat efter sig.
Det här är ju sjukt trist och jag blev mäkta irriterad. De som engagerar sig i sportfiske, yrkesfiske eller annan aktivitet i naturen och runt vattenlivet borde veta att man plockar undan efter sig! Det är A och O i naturlivet för att bevara det vi har idag så att vi ska kunna fiska och njuta av det även imorgon. Det är inte svårt att vira ihop överbliven lina, lägga i ett fack i väskan och slänga det när man kommer hem. Vi har även ett extra stort ansvar att sätta gott föredöme för andra - det är framför allt vi som förväntas ha detta ansvar.
Så skärpning, och tänk efter nästa gång ni får skräp över.
Lev lugnt
/Lo
2014-01-05
15:50:48
Januaris första
Ett nytt år har börjat, och det firade vi i lördags med en tur ut till klipporna och hopp på lite Vättern-lax. Det känns otroligt lustigt att titta på dessa bilder och inse att det är januari - det ser snarare ut som höstfoton, och det är väl meningen att vi alla ska vara ute och ismeta vid deta här laget?
MEN; som man bäddar får man ligga och vi fiskar efter vädret helt enkelt. Det var inte så otroligt blåsigt som jag hade varit beredd på. Jag och sambon turades om att kasta längst ut på klippan som vi stod på. Vinden tog förstås tag i linan och jag kom inte så långt ut som jag ville vissa gånger, men tanken var spännande att en lax kanske kunde få den rosa rullen att vina lite.
Det blev ingen lax för det rosa spöt denna dagen tyvärr. Grannarna på klippan bredvid avslutade däremot sitt fiske med en lax på 2,9. Lite spännande att se även om det var på avstånd! Så i väntan på isen så åker vi nog upp och kastar några fler gånger och jag hoppas i så fall på att få fånga min första lax. Enligt rapporter så ska minusgraderna börja komma runt den tioende januari och framåt, så förhoppningsvis kommer isen inte långt efter!
Vi fortsätter att njuta av detta. Otroligt vackert och nästan charmigt att fiska utan att klampa runt som en Michelin-gubbe!... och får jag en lax inom de närmsta dagarna så kommer det inte ta lång tid innan bilder åker upp.
Lev lugnt!
/Lo
2013-09-28
23:15:42
Värmland
Helgen spenderas just nu i rofyllda Värmland med far- och morföräldrar, mamma, pappa, lillebror och sambo. Två hundar är inkluderade i räkningen, samt ett och annat vildsvin om nätterna. Ner till stranden åker vi en flakmoppe som drar till höger, och om kvällarna kryper man upp i soffan med raggsockor och kaffe.
Vi testade på sjön idag med ekolodet, men ekona lyste med sin frånvaro och både vind och regnmoln hann ikapp Markus och mig när vi väl kommit ut. Ska man ut och fiska så ska det vara kul, inte ansträngande och jobbigt, så vi åkte tillbaka efter en timme och hoppas på att det lugnar ner sig till eftermiddagen.
Ett litet smakprov av sjön lyckades Markus fånga inne vid stranden däremot, när vi trippade runt och fyllde upp båten. En liten lake fick han tag i precis vid båten, som var helt med på fotot och drog till med ett leende innan han fick simma ut igen.
Lev lugnt och väl lille lake, hoppas jag får fånga dig en dag när du växt till dig!
/Lo
2013-09-24
21:00:02
Bristande krok-logik
Oavsett vad för metod du fiskar efter, vad för sorts drag du noggrannt väljer ut från lådan, vad för sorts fisk du planerar att få på kroken, eller vilken fisk du faktiskt drar upp oavsett din plan, så finns det alltid en första gång för alla fiskare i alla situationer.
Min "första-kroken-i-fingret"-historia är pinsam i den bemärkelsen att jag gick helt emot min fiskementors (sambons) rekommendationer, när jag fångade dagens andra gädda (klockan sju på kvällen) på otroliga X hekton och skulle kroka loss vobblern (som för övrigt var typ lika stor som fisken själv) snabbt, enkelt och smidigt. Själv då såklart. Vad jag inte hade i åtanke var att små slemmiga gäddor är inte lika lätta att handskas med som stora slemmiga gäddor, eftersom de små bara glider ur handen som en hal tvål gör i tecknade serier. Någonstans i bakgrunden hör jag sambon upprepa att jag skulle akta kroken. Jag håller alltså den lilla gäddan i ett nävgrepp och behövde bara en extra sekund innan kroken var ute. Någonstans i bakgrunden hör jag ytterligare ett råd om att inte hålla gäddan så, men som ignoreras.
Gäddan gav mig ingen extrasekund... den (tv)ålade sig ur min hand, krokade sig själv igen och tog mitt finger med sig. Min krokade hand dyker ner i vattnet i hopp om att fisken ska sprattla en aning mindre våldsamt om den får lugna ner sig i vattnet. Som ren logik förutspår så vill en fisk simma i vattnet, vilket resulterade i att den försökte simma iväg... med mitt finger.
Mitt ansikte vrider ihop sig till någon konstig min, men i ren skam av min bristande krok-logik så håller jag käften och väntar tills gäddan slutligen kommer loss. Under de få, men utdragna, minuter som detta pågår så ser jag i ögonvrån hur sambon släpper allt han har i händer och knät och kastar sig över båten för att hjälpa mig. Själv fortsatte jag bara hålla käften.
Men en "vad var det jag sade?"-min så fick jag två val att göra med kroken i och med att hullingen hade slinkit in i fingret också: dra igenom kroken så hullingen kommer ut på andra sida och en klippa den - eller bara rycka ut den samma håll som den åkte in. Jag rös av tanken att trycka igenom den, så med en nedräkning rycktes kroken ut. Till min förvåning kändes det mindre än ett myggbett!
Jag plockade ihop mitt spö efter det, slemmig, öm och pinsamt skamsen, och försökte njuta av kvällen den sista biten hem istället för att fiska. Det var nog klokast så.
Lev lugnt
/Lo
2013-09-05
23:35:04
Mitt första PB
Sommaren 2012 var invigningen av mitt fina rosa spö. Kvällen till ära åkte jag och sambon ut på premiärturen med den nyrenoverade lilla båten med golv av trätrall (ingen champagne mot skrovet dock...), vattnet var stilla och inga tjocka tröjor behövdes. Med en nylonlina av tunnaste möjliga lag hade jag en på en ordentlig jigg som lurade mig var och varannan minut med tron om att jag hade napp. Jag hade inte riktigt känslan i händerna än, och efter att jag skrikit "VARG" tre gånger så slutade både jag och Markus att tro på mina falska mothugg.
Helt ärligt så minns jag faktiskt inte om jag fick någon gädda innan kvällens stora, men det jag kommer ihåg är att jag var avundsjuk på Markus som fick några stycken med jämna mellanrum, medan jag satt och kände mig oattraktiv (för fiskarna det vill säga)...
Klockan hann bli runt halv tio, och då slukade sjön halva mitt spö och jag fick ta det lugnt och metodiskt för att inte linan skulle gå av. För att vara min första stora fisk så är jag egoistiskt nog stolt över att jag ändå vevade in honom riktigt fint. Landningen fick Markus sköta, och det var spännande och lite nervöst att hålla upp gäddan framför kameran. Han var lugn däremot, inget onödigt sprattel eller krångel - han kände nog på sig att det skulle samarbetas lite... för att vara snäll.
5.82 kilo vägde kamraten och fick vara med på runt 300 mms till folk (snarare en bild till lilla farfar, men det kändes som 300!), samt äran att ha en särskild plats i mitt hjärta som mitt första PB, min första gädda, första ordentliga sportfiskefångst, och första fisken på rosa spöt.
Min gädda!
Lev lugnt
/Lo
2013-08-29
21:02:16
Kvällsävenyret i Geiranger
När vi äntligen fick en lugn kväll över, framme i Geiranger under Norgeresan, så passade vi på att hyra en liten plastbåt av campingen vi bodde på. Det var en väldigt djup båt och alldeles för lättstyrd med årorna - som dessutom inte hade årtullarna fastsatta i årorna, utan enbart i båten. Det tog ett tag för båda två att få in rätta knycken att ro när årorna kunde snurra och ha sig lite som de ville. Kvällsvädret var i alla fall med oss, och den klara, blåa vattnet låg lugnt och stilla under oss.
Vi stannade lite här och var för att fiska, men höll oss ganska nära bergsväggen (där det ändå var runt 30-50 meter djupt) efter att vi hade fått tipset om att de flesta arter höll sig till kanten för matens skull. Jag fick inga napp den kvällen, men Markus fick en spännande filur på kroken som jag faktiskt tänkte, okunnigt det än må vara, efterlysa här på bloggen. Hur mycket jag än letat så har jag inte hittat en annan fisk som passar in just på denna! Färgen och utformningen på fenorna är ju väldigt karaktäristiska, men trots det har jag inte lyckats lista ut det...
Den var helt omöjlig att kroka loss på ett "vänligt" sätt, då den var både sprattlig och glashal. Svårt för mig som fotograf att få en bra bild helt enkelt med en fisk som totalt vägrar samarbeta. Det slutade med att Markus helt enkelt tog loss kroken med fisken ovanför vattenytan så att den simmade tillbaka på en gång. Färgerna på bilden är inte att klaga på däremot!
När det var dags att ro tillbaka (det hade ändå tagit en hel timme att komma ut en liten bit) så packade vi ihop spöna. Då fick vi lära oss den idiotiska och ohållbara iden att bara ha årorna vilandes i årtullarna. En åra hamnade i vattnet - och det hade inte varit någon fara om inte heller årtullen hade åkt i tillsammans med åran, och sjunkit till botten på tre röda. Jahopp... så då satt vi där med en ofunktionell åra. och dubbelt så lång tid tillbaka helt plötsligt.
Markus stod upp i båten och offrade hela överkroppen i ohumanska, tvistande rörelser för att paddla, och jag försökte ta årtag som matchande hans fart, men lyckades ändå alltid överstyra den lilla båten.
VI VET (både då och nu i efterhand) att man alltid ska ge tecken om man är i sjönöd. Däremot så såg vi det inte riktigt som sjönöd för att:
- vi kom faktiskt framåt (om än sakta)
- vi var nära land (relativt)
- det var väldigt pinsamt (på nåt sätt förutsägbart)
När vi hade kommit nästan halvvägs så kom det en livräddarpar ändå, ett tyskt par med en stadig ribbåt och bogserade oss iland.
"You must do a sign, or no one will know that you need help!"
Jaja... men det gick ju bra den här gången.
Lev lugnt!
/Lo
/Lo
2013-08-25
14:04:22
Glada färger för glad träning
Hösten är här fortare än man anar, och blir jag sugen på en springtur på kvällen så känns faktiskt den kyligare luften av redan nu. Vad jag har sett fram emot med hösten är faktiskt hårdträning på gymmet när det mörknat snabbt utanför, för att sen åka hem med en stickad tröja och äta pizza framför hockey (GO HV71).
... Och sambons underbara köttsoppa med nybakat bröd. Bättre höstmat finns inte.
Det känns bra att ha kommit igång med träningen nu efter hela resan i Norge. Bara dagarna efter att vi kom hem så sprang vi in på Gymgrossisten, och jag köpte min första, absolut egna påse med protein! Sötad med stevia och smak av choklad. Till detta? En rosa shakeflaska givetvis (med bottenbehållare till pulvret).
Den kanske är bra att ha på fisketurerna också? Inte bara en rosa, uppiggande flaska som matchar spöt - får jag en stor jäkel på kroken kanske jag ska ha lite protein med mig också?
Lev lugnt
/Lo
2013-08-21
20:45:00
Dags att råplugga igen
Den 2:a september är det dags att ägna två veckor till att göra mig själv lite mer spännande! Eller ja, lite överdrivet beskrivet kanske, men med en bok i högsta hugg ska jag börja plugga igen - nämligen till certifierad dykare. Två veckor är kursen, med träning i pool, teori och sist men inte minst två avslutande dyk i Vättern. Det kommer vara en skön kurs, för den är inklämd som en extrakurs med två andra tjejer. Rätt skönt ändå att inte vara så många.
Det var nära att jag tog certifikat när vi var på resa i Oman, men valde i sista sekund vi att åka och snorkla de sista dagarna. Resan var bara drygt en vecka, så det hade känts lite slöseri med tid.
Efter den 15:e september, när kursen är avslutad, kommer jag vara redo för alla resor jorden runt! Det som suktar för mig och sambon är Egypten och deras fantastiska vatten i Röda havet.
Tiden kommer gå sjukt fort, och lite nervös är jag nog för att lära mig så mycket nytt - speciellt när det faktiskt handlar om min egna säkerhet och mitt liv under vattnet. Däremot så är jag riktigt sugen på att lära mig saker "igen", alltså plugga och verkligen läsa till någonting särskilt.
Sammanfattning?
Jag är redo!
Lev lugnt
/Lo
2013-08-19
21:58:14
Back to the basics
Känslan av att rulla in på stallgården på en lerig cykel, i frisk sensommarluft med rena ridbyxor var den bästa måndagskänslan på länge. Det låg lite regn i luften, men solen lyckades tränga sig igenom och myslysa på de små fåren, missarna och ponnysarna. Det var nästan så att jag studsade in i stallet igen, som dessutom hade blivit omålat och donat under sommaren - grått och vitt med nya namnskyltar och och en städad sadelkammare.
Bortsett från hovkrats-smuts så är det drömlikt gulligt med smidesjärnen på boxdörrarna och de vita detaljerna. Sämre blir det ju inte av att det vanligtvis står söta små shettisar och nosar med sina mular efter morötter i de små boxarna. Jag red denna kvällen en nykomling vid namn Ozzy - en söt D-ponny som var väldigt trvlif att rida. Lyhörd i såväl ökning som halvhalter och hörnpasseringar. Han verkade inte heller bry sig så mycket om de andra hästarna runt omkring trots att han inte spenderat mer än halva sommaren med dem. Så det var kul att rida en häst som kunde ha fokus på oss lika mycket som jag själv hade.
Söt rackare med pigga ögon!
Efter vår lektion var det dags att strosa runt i hagen för honom igen, och på vägen ut stötte vi på en busig häst i en sjukhage med grimman på lite fel plats. Han såg relativt ung ut och gick runt i den lilla hagen och fattade inte riktigt vad han hade gjort fel - det var en busig "Vaddå?"-min hade hade på något sätt. Jag släppte ut Ozzy och rättade till busgrimman på vägen tillbaka. En riktigt snäll unghäst, stod lugnt stilla och förstod helt och hållet att han kanske hade kliat sig lite för grovt den här gången.
Jag längtar redan efter nästa vecka. Friluftskänslan i magen och leran under cykeln. Snart kommer dessutom hösten med krispiga uteritter med fluffiga ridvästar och dubbla strumpor i rejäla boots. Visst längtar man?
Lev lugnt
/Lo
2013-08-18
16:37:51
Tidsfördriv
I den lilla staden Åndalsnes i Norge, relativt nära Ålesund och Kristiansund, stannade vi en natt innan regnet kom och öste ner. Efter att tältet var uppsatt, och vi lekt med en upptäckt slackline (klättringsutrustning, en uppspänd lina mellan två träd) så fanns det lite dötid innan middagen skulle fixas och Iron Man 3 sattes på.
Som man säger så har man inte roligare än man gör sig - och med lite experiment så hade vi otroligt roligt ett tag med ett spännband och uppstoppad tröja.
Blev barnen skrämde, så tar vi inte ansvar för det...!
Lev lugnt
/Lo
