Förra våren fick sambon ta över en gammal risig plastbåt av en kollega. Orange/svart med ruttnande sitsar var jag väldigt ängslig av att projektet "renovera skrutt" aldrig skulle bli fullföljt, för det kändes som att det fanns för mycket att göra på den. Men, händig som han är och pysslig som jag är blev det tillslut en lyxig liten sak att glida runt i. Vi lagade hålen, rev upp plywoodbottnen, målade om hela skalet vitt och satte avslutningsvis i ett nytt golv i tre sektioner gjort av ordentligt trall. En altan-båt!
Inga sitsar, utan i denna båt är det brassestolar som gäller. Allt för komforten, inte sant...?
Här är båten innan, när golvet är bortrivet, botten färdigslipad och även insidan av skrovet. Den var mycket mer knallorange innan och dammet fick mig att se ut som om jag precis klivit ut ur ett spray-tan-bås.
Vi gjorde golvet i tre delar så att man kan börja i aktern och helt enkelt lyfta bort allt trä för rengöring eller förvaring. Den gamla bottnen var redan sågad efter båtens form och fick bli en mall för alla plankor.
Det färdiga resultatet! Det bästa med båtprocessen var ändå att vem som helst kan göra det. Har båten ett hål - åk till BilTema och fråga vad du ska använda, sen är det bara att följa instruktionerna för limmet, låta det torka och resten listar man ut själv. Trallgolvet var enkelt att göra med: med två lite grövre plankor som löpte på varsin sida om kölen så stöttas golvet i och med att plankorna tvärs över även tar stöd av båtens sidor. Svårt att förklara, men poängen är att har du en idé, kör bara! Det behöver inte vara avancerat med vinklar konstiga mätningar och perfekta passformer. Såga till lite så att det håller bra och inte tar kål på din hjärna.
Hittar/köper du en gammal båt så spelar det ingen roll vem du är, hur gammal du är eller hur mycket du vet om båtar. Det är sjukt enkelt och sjukt kul. Speciellt att göra en båt som kanske ingen annan har!
Lev lugnt
/Lo
Idag var första dagen på jobbet efter två veckors välbehövlig semester. Jobbigt är det nu att höra hur killen planerat morgondagens gösfiske på HELT vindstilla vatten, medan jag själv måste sitta med försäljningsinventering och weborder på jobbet.
Så avundsjuk så det finns inte. Men, en fiskeredo pojk betyder ett tidig otta, vilket i sin tur skulle kunna hjälpa mig upp för en halvmil på morgonen. Sist jag sprang var kanske för 1,5 vecka sedan, på landet, och det börjar kännas att det var ett tag sen. Det är som om kroppen samlar på sig vätska för att förbereda sig på en mil som aldrig kommer.
Att springa på morgonen är otroligt skönt och givande. Mina dagar på jobbet är väldigt tömmande på energi, så när dagen är slut är det inte ovanligt att jag somnar på soffan (med en katt på magen).
Men nej, imorrn ska det banne mig ut på löpspåret igen, för nu är faktiskt semestern slut. Efter det: cykeln till jobbet... Kollektivtrafiken kommer tydligen gå på strejk. Jaha, mer motion till mig!
Min helt klara favorit: gröna milen-spåret i mitt bostadsområde. Skönt och förande. Så snart som möjligt blir det milen igen! Har spring i benen.
Lev lugnt
/Lo
Regnet har precis försvunnit, kommit och gått hela dagen. Nu däremot är solen framme och det KLIAR verkligen i fingrarna efter att sitta upp barbacka på en söt stolle och lunka ut i skogen. Regndoften är riktigt härligt när man rider ut i solen och det är något sorts lugn över skogen när värmen kommer tillbaka. Nästan som att hästen är extra lugn och andas ut. Kan vara för att stora regnmoln gör både djur och människor tunga i huvudet och lata - jag tror själv på att trycket i luften påverkar kroppen och humöret lite. När de är borta känns det nästan som att man lättar i kroppen också!
Jag rider på en ridskola med många fina hästar med olika personligheter. Det är det som är extra roligt med att rida om man inte har en egen häst. Många av dem blir "ridskolifierade" för att de inte får tillräckligt mycket stimulans utanför ridbanan - alltså uppmuntran i hagen, i stallet, eller stigarna däremellan, att få vara sig själva. De känner självklart av när alla barnen gillar dem extra mycket för att de ofta frustar när man hälsar, alltid vill bli kliad bakom örat, eller andra drag som utgör en särskild häst.
Just nu däremot, när jag vet att den vanliga häst-måndagen inte gäller imorgon i och med att ridskolan har sommarlov, så längtar jag mer än någonsin efter en egen. Som ikväll, när sambon är på jobbet, hade jag mer än gärna åkt ut och tagit en promenad i skogen och stannat timmar bara för att mysa, borsta och pyssla om. Hade jag haft ett eget stall hade det funnits massa annat att ta hand om, men det hade varit mitt.
Det är någonting som får dröja, men det passar bra in i min framtid i alla fall! Sambon gillar att snickra, bygga och göra eget. Så att få honom att hjälpa till med att bygga ett eget stall en vacker dag kommer nog inte vara omöjligt (passa dig haha).
Just nu saknar jag den här skönheten! En nykomling som räddats från en vårdslös tidigare ägare, med en liknande historia som min todogare medryttarhäst. Så han var riktigt mysig att rida för han är pigg, nyfiken, men kräver mycket muskelträning för att de var väldigt förtvinade. Träning barbacka i skritt för att bygga muskler är nog min största styrka, även trav. Galopp har jag svårare för, just med arbetet i form. Skritten är favoriten, för tro mig, man blir svettig av det med!
Älskade fina totto. Shit i helvete vad jag saknar stallet!
Lev lugnt
/Lo
När sambon börjar rensa i all sin fiskeutrustning, och börjar med att slänga minst tjugo gånger mer saker än vad jag själv har i min låda, så börjar jag ju inse hur mycket jag har kvar att finna och utforska! Det är kul att se ändå vad har fiskat med och hittat på under tiden han själv växte upp. Han hittade bland annat en pytteliten rulle som han kastade med efter skolan när han var liten.
Här på golvet framför mig ligger riktigt sargade jiggar, och annan utrustning som säkerligen är spenderat flera tusen kronor på, haha! På många års sikt såklart, men min framtida dröm om en häst känns inte lika farligt dyr för tillfället... Jag lyckades sno åt mig en liten låda också med okompletta verktyg för flugbindning! Jag testade på det på Sportfiskemässan på Elmia nu i år, och SHIT vad pyssligt och kul det var. För ett par år sen var jag fast i att göra smycken, och flugbindningen satte igång musklerna i fingertopparna på en gång. Så nu sitter jag med lådan i knät och blev riktigt sugen på att binda mer! Måste bara bli duktigare på att fiska med fluga med... Den utmaningen får jag återkomma med tror jag...
Ska återgå till att pusha till att slänga lite till. Det är skönt att rensa ändå!
Lev lugnt
/Lo
Enligt YR skulle det åska och regn denna morgon, men när jag drog upp tältet var det ännu mera sol som tittade fram. Tyvärr var det ganska så mycket vind, vilket gjorde det svårt att hålla båten still över de ekon vi såg på lodet. MEN, klart vi fiskade ett tag, eftersom regnet uteblev. Vi höll oss bakom ön vi campade på för där var det mer lä från vinden. Djupaste vi fiskade på var kanske nio meter ungefär, och på fem meter fick Markus en fin liten gös på 1,4 kg.
Denna fick jag efter att ha dansat med många fina gröna ekon. Vi är båda relativt nya på fiske med ekolod, för det var inte längesen den köptes in. Många fler dagar utlovas för att se till att lära sig mer om lodet mm.
Så det var en kul morgon på midsommar! Nu när vi är hemma är båda chockade över brännorna, både de bruna där vi faktiskt var duktiga och kom ihåg att smörja in oss, och över den riktigt kräftröda huden. Mina skuldror hade jag tydligen glömt att smörja in, så de har en väldigt fin form från sportbhn.
(Omedveten reklam för Nike.....!)
Så nu har vi ätit upp oss med pasta och köttfärssås, och är riktigt mosiga i kroppen och ögonen. Lite vila i soffan på det kanske?
I helgen blir det lite äventyr med GoPron!
Lev lugnt
/Lo
Älskling och jag är ute och firar midsommar med fint gösfiske! Vi fiskar med ekolod, så kallat pelagiskt vertikalfiske efter gös, och tio söta rackare har besökt båten. Till viss frustration har nog minst lika många huggit men släppt.
Solbrännan har varit oundviklig, och vi är nog båda brända på sina ställen, men dagen har varit fantastisk. (Kan även informera om att jag invigt matchande rosa jiggar till min Pink Pearl... Var ju tvungen).
Snart bär det in mot tältet för att grilla marshmallows och vårda den brända huden!
Simma lugnt
/Lo
Jag har den bästa sambon i världen!
Efter flytten till Jönköping för drygt ett år sen så dröjde det inte länge innan jag fick en riktigt fin "inflyttningspresent" av kärleken: ett (självfallet) rosa spö! Märket är Okuma, kastvikt på 10-32gram och 8,2 fot.
Jag är KÄR i mitt spö och det följer med varenda fisketur eller resa, alltid förberedd för nya hugg.
Efter jag fick mitt underbara spö så har fisket bitit tag i mig mer och mer, och sambon och jag åker ut på sjön nästan varje ledig dag vi kan komma åt. Så kom igen killar, ge henne ett rosa spö nästan gång istället för örhängena!
Lev lugnt
/Lo
