2013-09-28
23:15:42
Värmland
Helgen spenderas just nu i rofyllda Värmland med far- och morföräldrar, mamma, pappa, lillebror och sambo. Två hundar är inkluderade i räkningen, samt ett och annat vildsvin om nätterna. Ner till stranden åker vi en flakmoppe som drar till höger, och om kvällarna kryper man upp i soffan med raggsockor och kaffe.
Vi testade på sjön idag med ekolodet, men ekona lyste med sin frånvaro och både vind och regnmoln hann ikapp Markus och mig när vi väl kommit ut. Ska man ut och fiska så ska det vara kul, inte ansträngande och jobbigt, så vi åkte tillbaka efter en timme och hoppas på att det lugnar ner sig till eftermiddagen.
Ett litet smakprov av sjön lyckades Markus fånga inne vid stranden däremot, när vi trippade runt och fyllde upp båten. En liten lake fick han tag i precis vid båten, som var helt med på fotot och drog till med ett leende innan han fick simma ut igen.
Lev lugnt och väl lille lake, hoppas jag får fånga dig en dag när du växt till dig!
/Lo
2013-09-24
21:00:02
Bristande krok-logik
Oavsett vad för metod du fiskar efter, vad för sorts drag du noggrannt väljer ut från lådan, vad för sorts fisk du planerar att få på kroken, eller vilken fisk du faktiskt drar upp oavsett din plan, så finns det alltid en första gång för alla fiskare i alla situationer.
Min "första-kroken-i-fingret"-historia är pinsam i den bemärkelsen att jag gick helt emot min fiskementors (sambons) rekommendationer, när jag fångade dagens andra gädda (klockan sju på kvällen) på otroliga X hekton och skulle kroka loss vobblern (som för övrigt var typ lika stor som fisken själv) snabbt, enkelt och smidigt. Själv då såklart. Vad jag inte hade i åtanke var att små slemmiga gäddor är inte lika lätta att handskas med som stora slemmiga gäddor, eftersom de små bara glider ur handen som en hal tvål gör i tecknade serier. Någonstans i bakgrunden hör jag sambon upprepa att jag skulle akta kroken. Jag håller alltså den lilla gäddan i ett nävgrepp och behövde bara en extra sekund innan kroken var ute. Någonstans i bakgrunden hör jag ytterligare ett råd om att inte hålla gäddan så, men som ignoreras.
Gäddan gav mig ingen extrasekund... den (tv)ålade sig ur min hand, krokade sig själv igen och tog mitt finger med sig. Min krokade hand dyker ner i vattnet i hopp om att fisken ska sprattla en aning mindre våldsamt om den får lugna ner sig i vattnet. Som ren logik förutspår så vill en fisk simma i vattnet, vilket resulterade i att den försökte simma iväg... med mitt finger.
Mitt ansikte vrider ihop sig till någon konstig min, men i ren skam av min bristande krok-logik så håller jag käften och väntar tills gäddan slutligen kommer loss. Under de få, men utdragna, minuter som detta pågår så ser jag i ögonvrån hur sambon släpper allt han har i händer och knät och kastar sig över båten för att hjälpa mig. Själv fortsatte jag bara hålla käften.
Men en "vad var det jag sade?"-min så fick jag två val att göra med kroken i och med att hullingen hade slinkit in i fingret också: dra igenom kroken så hullingen kommer ut på andra sida och en klippa den - eller bara rycka ut den samma håll som den åkte in. Jag rös av tanken att trycka igenom den, så med en nedräkning rycktes kroken ut. Till min förvåning kändes det mindre än ett myggbett!
Jag plockade ihop mitt spö efter det, slemmig, öm och pinsamt skamsen, och försökte njuta av kvällen den sista biten hem istället för att fiska. Det var nog klokast så.
Lev lugnt
/Lo
2013-09-05
23:35:04
Mitt första PB
Sommaren 2012 var invigningen av mitt fina rosa spö. Kvällen till ära åkte jag och sambon ut på premiärturen med den nyrenoverade lilla båten med golv av trätrall (ingen champagne mot skrovet dock...), vattnet var stilla och inga tjocka tröjor behövdes. Med en nylonlina av tunnaste möjliga lag hade jag en på en ordentlig jigg som lurade mig var och varannan minut med tron om att jag hade napp. Jag hade inte riktigt känslan i händerna än, och efter att jag skrikit "VARG" tre gånger så slutade både jag och Markus att tro på mina falska mothugg.
Helt ärligt så minns jag faktiskt inte om jag fick någon gädda innan kvällens stora, men det jag kommer ihåg är att jag var avundsjuk på Markus som fick några stycken med jämna mellanrum, medan jag satt och kände mig oattraktiv (för fiskarna det vill säga)...
Klockan hann bli runt halv tio, och då slukade sjön halva mitt spö och jag fick ta det lugnt och metodiskt för att inte linan skulle gå av. För att vara min första stora fisk så är jag egoistiskt nog stolt över att jag ändå vevade in honom riktigt fint. Landningen fick Markus sköta, och det var spännande och lite nervöst att hålla upp gäddan framför kameran. Han var lugn däremot, inget onödigt sprattel eller krångel - han kände nog på sig att det skulle samarbetas lite... för att vara snäll.
5.82 kilo vägde kamraten och fick vara med på runt 300 mms till folk (snarare en bild till lilla farfar, men det kändes som 300!), samt äran att ha en särskild plats i mitt hjärta som mitt första PB, min första gädda, första ordentliga sportfiskefångst, och första fisken på rosa spöt.
Min gädda!
Lev lugnt
/Lo
