2013-09-24
21:00:02
Bristande krok-logik
Oavsett vad för metod du fiskar efter, vad för sorts drag du noggrannt väljer ut från lådan, vad för sorts fisk du planerar att få på kroken, eller vilken fisk du faktiskt drar upp oavsett din plan, så finns det alltid en första gång för alla fiskare i alla situationer.
Min "första-kroken-i-fingret"-historia är pinsam i den bemärkelsen att jag gick helt emot min fiskementors (sambons) rekommendationer, när jag fångade dagens andra gädda (klockan sju på kvällen) på otroliga X hekton och skulle kroka loss vobblern (som för övrigt var typ lika stor som fisken själv) snabbt, enkelt och smidigt. Själv då såklart. Vad jag inte hade i åtanke var att små slemmiga gäddor är inte lika lätta att handskas med som stora slemmiga gäddor, eftersom de små bara glider ur handen som en hal tvål gör i tecknade serier. Någonstans i bakgrunden hör jag sambon upprepa att jag skulle akta kroken. Jag håller alltså den lilla gäddan i ett nävgrepp och behövde bara en extra sekund innan kroken var ute. Någonstans i bakgrunden hör jag ytterligare ett råd om att inte hålla gäddan så, men som ignoreras.
Gäddan gav mig ingen extrasekund... den (tv)ålade sig ur min hand, krokade sig själv igen och tog mitt finger med sig. Min krokade hand dyker ner i vattnet i hopp om att fisken ska sprattla en aning mindre våldsamt om den får lugna ner sig i vattnet. Som ren logik förutspår så vill en fisk simma i vattnet, vilket resulterade i att den försökte simma iväg... med mitt finger.
Mitt ansikte vrider ihop sig till någon konstig min, men i ren skam av min bristande krok-logik så håller jag käften och väntar tills gäddan slutligen kommer loss. Under de få, men utdragna, minuter som detta pågår så ser jag i ögonvrån hur sambon släpper allt han har i händer och knät och kastar sig över båten för att hjälpa mig. Själv fortsatte jag bara hålla käften.
Men en "vad var det jag sade?"-min så fick jag två val att göra med kroken i och med att hullingen hade slinkit in i fingret också: dra igenom kroken så hullingen kommer ut på andra sida och en klippa den - eller bara rycka ut den samma håll som den åkte in. Jag rös av tanken att trycka igenom den, så med en nedräkning rycktes kroken ut. Till min förvåning kändes det mindre än ett myggbett!
Jag plockade ihop mitt spö efter det, slemmig, öm och pinsamt skamsen, och försökte njuta av kvällen den sista biten hem istället för att fiska. Det var nog klokast så.
Lev lugnt
/Lo
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Tuuur att det inte var större krok än så!!!