2014-01-25
10:20:12
I väntan på årets ismete...
Minusgraderna har smygit sig på och äntligen börjar isarna lägga sig på alla små sjöar runt omkring. Häromdagen var Markus ute med en kompis på favoritvattnet för att se hur tjockt det hade blivit - lite knak här och där med en 2-centimetersskorpa, men lite glädje ändå att det har gått så fort framåt sedan det blev kallt!
Jag som inte har ismetat lika länge som min veteran till man, hade förväntat mig att trumma med fingrarna på borddet fram till slutet av februari. Nej nej har Markus viftat med handen, vi ska vara ute redan nästa helg! Så, i väntan på nästa helg, vill jag bjuda på förra årets största.
8,2 kilo drog jag upp en solig söndag, dessutom med svärfar och svåger med familj som publik! Det firades med mer grillad korv (och en ostchorizo som svågern genast spottade ut).
Efteråt var jag glad, slemmig, och lite upprymd över min första ordentligt rejäla ismetegädda. Nu när det är dags snart igen så blir jag ju nyfiken på hur snittet kommer vara i år och framför allt: kommer jag bräcka förra året?
Lev lugnt
/Lo
2014-01-13
22:06:00
Mina första laxar!
Lördagen innan snön äntligen kom till Jönköping, så åkte jag och Markus norrut för att ge oss på laxarna en sista gång. Efter de två tidigare gångerna vi varit uppe med tuppen och sett alla runt omkring oss förutom vi själva få lax, så var suget nästan obeskrivligt stort övera att få upp en egen - speciellt för mig som inväntade mitt livs första!
Vi delade på oss den första timmen och jag använde mig av skeddrag och började med att kasta. De senaste små historierna vi hade hört var väldigt positiva till just kastande, så jag hade stora förhoppningar på min lilla blå plastfisk (som dessutom är döpt till Vicke...). Markus körde med fluga och kastdobb.
Mina försök var tappra men ack så ofruktsamma. Efter ett tag tittade jag bort mot Markus håll som gav mig en försiktig vinkning. Jag vinkade tillbaka och han började vifta av sig armen för att få mig att springa bort där han stod Lax! LAX! Äntligen får någon av oss FISK!! Hoppet återtas efter en fin håvning av dagens första... och det kliar som tusan i mina fingrar nu!
Det lilla dagslägret flyttade vi helt och hållet till platsen där Markus fick dagens fångst och vi stannade där resterande timmarna. Jag gav mig på några fler sorgliga kastförsök med Vicke, men tillslut blev jag less på hans prestation och jag bestämde mig för att fluga nog var det bättre draget idag. Så efter några test med Markus spö så riggar han upp mitt rosa med en egen kastdobb och jag väljer den glittrigaste flugan (för uppenbart?).
Helvete i havet vad äventyret börjar sen... Jag vill noga poängtera att här står en tjej och ska fiska efter lax med en fluga och kastdobb på 50gram, med ett spö som har max kastvikt på 30gram, som aldrig använt dobb förut, än mindre hört ordet kastdobb eller fattat vad det är. Jag hade ingen ANING om hur detta skulle gå till, och det blev av någon anledning svårare med mitt lilla spö än med Markus spö på trettioåtta meter...
Och jag fastnar, och jag trasslar, det virar sig, det kastas snett, bakåt, för långt, för grunt... Det är inte min kastdobb som är felet, det är bara resten av naturen som är i vägen för mig helt enkelt. Jag stretar, börjar flåsa, jag svär, jag bönar och jag håller tyst. Kämpar, sliter och försöker gång på gång på gång. Markus ordnar lite pasta carbonara i stormköket och ber mig komma för en paus; "De kanske är lite ivägskrämda just nu ändå"... ja det hade han säkerligen rätt i...
Jag åt lite frusterat, men hade inte gett upp. Efter att vi värmt fingrarna och Markus hade lärt mig lite mer teknik med doppen så lossnade det faktiskt. Flugan hamnade där jag ville, trasslet kom inte tillbaka, och bäst av allt så var det inte slump utan det blev lika bra vid varje kast!
Åh jag kände det på mig... snart så jävlar. Min fisk-repertoar ska banne mig bli större.
Ett dovt hugg och en underbar hackig drillning i det rosa spöt, krånglig vevning för att händerna var en aning för kalla, men småskakig i knäna och pirrig i magen - och jag fick upp mitt livs första lax! Jag har nog aldrig utstött sådana glädjerop som jag gjorde när den kom upp. Det var någonting helt annat än till exempel gädda! En helt annan fight, och en helt annan typ av vacker fisk. Lite mer magiskt helt enkelt. Äntligen, äntligen, äntligen fick jag min lax. Fina 2,63 kilo och 64 centimeter. (Ser ni ärret på magen? Svårt att bestämma om det är ett bett eller någon annan typ av skada!)
Nu kunde jag åka hem med ett leende!... men det tyckte inte Vättern...
Jag hade fått in knycket med kastdobbet och jag fick in de perfekta kasten på löpande band. Några fenor kunde synas ibland på ytan när laxarna var uppe och slog lite, så jag visste vart jag skulle sikta och lägga flugan. Det tog inte lång tid innan jag skrek ännu högre efter Markus som halkade fram med håven och var lika förvånad som jag! Det var en fin fisk, det syntes på böjen och på kraften i motkämpet. Det var en sjukt skön känsla i händerna och jag ville inte att det skulle sluta för snabbt - men jag måste ju se vad jag tagit upp!
Den kändes minst lika stor, men ärligt talat inte större faktiskt - men vi studsade av glädje när Markus hade landat den och vi fick se att den faktiskt var större. Inte bara hade jag fått min första lax idag, jag hade dessutom bättrat på mitt PB bara några kast efteråt: en vacker varelse på 3,55 kilo och 70 centimeter! Vad tusan hände? När hade jag någonsin sådan tur? I något alls? Och speciellt på en typ av fiske som jag aldrig testat förut?!
(Var det mössan, stickad av svärmor till julen, eller var det tröjan under jackan, stickad av mamma till julen?... är det helt enkelt stickade julklappar av en kvinna på något sätt släkt med en själv?! Har någon annan erfarenhet av detta fenomen så hör av dig).
Jag ville INTE släppa tillbaka denna felfria skönhet, men vi hade redan tagit upp en lax för framtida middag, och en till behövde vi gott inte. Den fick simma tillbaka för att växa till sig så att jag kan fånga den dubbelt så stor nästa gång det är dags.
Avslutningsvis... oavsett om det var den stickade mössan, belöning för mitt dobb-trassel, elle helt enkelt bara den rätta dagen för mig, så var det garanterat bara en munsbit för min del vad gällande laxfiske. En helt annan, snudd på magisk upplevelse och detta har defenitivt triggat igång ett nytt beroende.
Lev lugnt!
/Lo
2014-01-06
17:57:26
Skärpning i naturen!
Vi besökte klipporna vid Vättern idag igen för att ta vara på en röd måndag. Vattnet var mycket lugnare, men det börjar kännas i luften att minusgraderna snart smyger sig på. Jag hade dessutom glömt min halsduk, så jag tiggde Markus mjukisbyxor att vira runt halsen (vilket blev väldigt fluffigt och behagligt)...
När vi kom ner till klippan och började rigga spöna, så virade Markus ihop överbliven nylontråd och plockade även med lite annan tråd som låg bredvid. Jag blev helt paff och började plocka ihop en hel del överbliven lina som andra lämnat efter sig.
Det här är ju sjukt trist och jag blev mäkta irriterad. De som engagerar sig i sportfiske, yrkesfiske eller annan aktivitet i naturen och runt vattenlivet borde veta att man plockar undan efter sig! Det är A och O i naturlivet för att bevara det vi har idag så att vi ska kunna fiska och njuta av det även imorgon. Det är inte svårt att vira ihop överbliven lina, lägga i ett fack i väskan och slänga det när man kommer hem. Vi har även ett extra stort ansvar att sätta gott föredöme för andra - det är framför allt vi som förväntas ha detta ansvar.
Så skärpning, och tänk efter nästa gång ni får skräp över.
Lev lugnt
/Lo
2014-01-05
15:50:48
Januaris första
Ett nytt år har börjat, och det firade vi i lördags med en tur ut till klipporna och hopp på lite Vättern-lax. Det känns otroligt lustigt att titta på dessa bilder och inse att det är januari - det ser snarare ut som höstfoton, och det är väl meningen att vi alla ska vara ute och ismeta vid deta här laget?
MEN; som man bäddar får man ligga och vi fiskar efter vädret helt enkelt. Det var inte så otroligt blåsigt som jag hade varit beredd på. Jag och sambon turades om att kasta längst ut på klippan som vi stod på. Vinden tog förstås tag i linan och jag kom inte så långt ut som jag ville vissa gånger, men tanken var spännande att en lax kanske kunde få den rosa rullen att vina lite.
Det blev ingen lax för det rosa spöt denna dagen tyvärr. Grannarna på klippan bredvid avslutade däremot sitt fiske med en lax på 2,9. Lite spännande att se även om det var på avstånd! Så i väntan på isen så åker vi nog upp och kastar några fler gånger och jag hoppas i så fall på att få fånga min första lax. Enligt rapporter så ska minusgraderna börja komma runt den tioende januari och framåt, så förhoppningsvis kommer isen inte långt efter!
Vi fortsätter att njuta av detta. Otroligt vackert och nästan charmigt att fiska utan att klampa runt som en Michelin-gubbe!... och får jag en lax inom de närmsta dagarna så kommer det inte ta lång tid innan bilder åker upp.
Lev lugnt!
/Lo
