2013-08-29
21:02:16
Kvällsävenyret i Geiranger
När vi äntligen fick en lugn kväll över, framme i Geiranger under Norgeresan, så passade vi på att hyra en liten plastbåt av campingen vi bodde på. Det var en väldigt djup båt och alldeles för lättstyrd med årorna - som dessutom inte hade årtullarna fastsatta i årorna, utan enbart i båten. Det tog ett tag för båda två att få in rätta knycken att ro när årorna kunde snurra och ha sig lite som de ville. Kvällsvädret var i alla fall med oss, och den klara, blåa vattnet låg lugnt och stilla under oss.
Vi stannade lite här och var för att fiska, men höll oss ganska nära bergsväggen (där det ändå var runt 30-50 meter djupt) efter att vi hade fått tipset om att de flesta arter höll sig till kanten för matens skull. Jag fick inga napp den kvällen, men Markus fick en spännande filur på kroken som jag faktiskt tänkte, okunnigt det än må vara, efterlysa här på bloggen. Hur mycket jag än letat så har jag inte hittat en annan fisk som passar in just på denna! Färgen och utformningen på fenorna är ju väldigt karaktäristiska, men trots det har jag inte lyckats lista ut det...
Den var helt omöjlig att kroka loss på ett "vänligt" sätt, då den var både sprattlig och glashal. Svårt för mig som fotograf att få en bra bild helt enkelt med en fisk som totalt vägrar samarbeta. Det slutade med att Markus helt enkelt tog loss kroken med fisken ovanför vattenytan så att den simmade tillbaka på en gång. Färgerna på bilden är inte att klaga på däremot!
När det var dags att ro tillbaka (det hade ändå tagit en hel timme att komma ut en liten bit) så packade vi ihop spöna. Då fick vi lära oss den idiotiska och ohållbara iden att bara ha årorna vilandes i årtullarna. En åra hamnade i vattnet - och det hade inte varit någon fara om inte heller årtullen hade åkt i tillsammans med åran, och sjunkit till botten på tre röda. Jahopp... så då satt vi där med en ofunktionell åra. och dubbelt så lång tid tillbaka helt plötsligt.
Markus stod upp i båten och offrade hela överkroppen i ohumanska, tvistande rörelser för att paddla, och jag försökte ta årtag som matchande hans fart, men lyckades ändå alltid överstyra den lilla båten.
VI VET (både då och nu i efterhand) att man alltid ska ge tecken om man är i sjönöd. Däremot så såg vi det inte riktigt som sjönöd för att:
- vi kom faktiskt framåt (om än sakta)
- vi var nära land (relativt)
- det var väldigt pinsamt (på nåt sätt förutsägbart)
När vi hade kommit nästan halvvägs så kom det en livräddarpar ändå, ett tyskt par med en stadig ribbåt och bogserade oss iland.
"You must do a sign, or no one will know that you need help!"
Jaja... men det gick ju bra den här gången.
Lev lugnt!
/Lo
/Lo
Kommentarer:
#2:
Markus Wickelgren
Misstänker att det är en "lubb" :)
Kommentera inlägget här:
Ni får väl skicka in en bild till nån fisketidning och fråga vad det kan vara för fisk. Där tycker man ju att det borde gå att få svar.